CHAPTERI.OURSOCIETY
In
det
thefirstplace,Cranfordisinbesittning
possessionoftheAmazons;alltheholdersofhouses
över
aboveacertainrentarewomen.Om
Ifamarriedcouplecometobosätta sig
settleinthetown,somehowtheherrn
gentlemandisappears;heiseither
ganska
fairlyfrightenedtodeathbybeingden
theonlymanintheCranfordeveningparties,eller
orheisaccountedforbybeingmed
withhisregiment,hisship,eller
orcloselyengagedinbusinessallden
theweekinthegreatneighbouringkommersiella
commercialtownofDrumble,distantonlytwentymilesonen
arailroad.Inshort,whateverdoesbecomeofthegentlemen,theyarenotatCranford.
What
kunna
couldtheydoiftheyweredär
there?Thesurgeonhashis
runda
roundofthirtymiles,andsover
sleepsatCranford;buteverymancannotbeasurgeon.
For
hålla
keepingthetrimgardensfullofchoiceflowersutan
withoutaweedtospeckdem
them;forfrighteningawaylittleboys
som
wholookwistfullyatthesaidflowersgenom
throughtherailings;forrushing
ut
outatthegeesethatibland
occasionallyventureintothegardensom
ifthegatesareleftöppna
open;fordecidingallquestionsof
litteratur
literatureandpoliticswithouttroublingthemselvesmed
withunnecessaryreasonsorarguments;for
få
obtainingclearandcorrectknowledgeofeverybody’saffairsintheparish;for
hålla
keepingtheirneatmaid-servantsinbeundransvärd
admirableorder;forkindness(somewhatdictatorial)tothe
fattiga
poor,andrealtendergoodofficestoeachotherwhenevertheyareinnöd
distress,theladiesofCranfordareganska
quitesufficient.“Aman,”asoneofthemobservedtomeonce,“issointhe
vägen
wayinthehouse!”AlthoughtheladiesofCranford
känner
knowalleachother’sproceedings,theyareexceedinglyindifferenttoeachother’sopinions.Själva verket
Indeed,aseachhasheregen
ownindividuality,nottosayeccentricity,ganska
prettystronglydeveloped,nothingissolätt
easyasverbalretaliation;but,
något
somehow,good-willreignsamongthemtoabetydande
considerabledegree.TheCranfordladies
har
haveonlyanoccasionallittlegräl
quarrel,spiritedoutinanågra
fewpepperywordsandangryjerksofthehead;bara
justenoughtopreventtheeventenoroftheirlivesfromblir
becomingtooflat.Theirdressis
mycket
veryindependentoffashion;astheyobserve,“Whatdoesitsignify
hur
howwedresshereatCranford,där
whereeverybodyknowsus?”And
om
iftheygofromhome,theirskäl
reasonisequallycogent,“Whatdoesitsignifyhur
howwedresshere,whereingen
nobodyknowsus?”Thematerialsoftheir
kläder
clothesare,ingeneral,goodoch
andplain,andmostofthemarenästan
nearlyasscrupulousasMissTyler,ofcleanlyminne
memory;butIwillanswerforit,the
sista
lastgigot,thelasttightoch
andscantypetticoatinwearinEngland,wassåg
seeninCranford—andseenwithoutett
asmile.Icantestifyto
en
amagnificentfamilyredsilkparaply
umbrella,underwhichagentleliten
littlespinster,leftaloneofmånga
manybrothersandsisters,usedtopattertokyrkan
churchonrainydays.Haveyou
några
anyredsilkumbrellasinLondon?We
hade
hadatraditionoftheförsta
firstthathadeverbeenseeninCranford;och
andthelittleboysmobbedit,och
andcalledit“astickinpetticoats.”It
kunde
mighthavebeentheveryröda
redsilkoneIhavebeskrivit
described,heldbyastrongfar
fatheroveratroopofsmå
littleones;thepoorlittlelady—the
överlevande
survivorofall—couldscarcelycarryit.Then
det
therewererulesandregulationsforbesök
visitingandcalls;andtheywereannouncedtoany
unga
youngpeoplewhomightbebo
stayinginthetown,withallthesolemnitymed
withwhichtheoldManxlawswerereadonceen
ayearontheTinwaldMount.“Ourfriendshave
skickat
senttoinquirehowyouareefter
afteryourjourneyto-night,mydear”(fifteenmilesinagentleman’scarriage);“they
kommer
willgiveyousomerestto-morrow,men
butthenextday,Ihaveinte
nodoubt,theywillcall;sobeatliberty
efter
aftertwelve—fromtwelvetothreeareourcallinghours.”Then,
efter
aftertheyhadcalled—.“Itisthe
tredje
thirdday;Idaresayyourmamma
har
hastoldyou,mydear,aldrig
nevertoletmorethantre
threedayselapsebetweenreceivingett
acallandreturningit;och
andalso,thatyouarealdrig
nevertostaylongerthanaquarterofanhour.”“ButamItolookatmywatch?
Hur
HowamItofindoutnär
whenaquarterofantimme
hourhaspassed?”“Youmustkeep
tänka
thinkingaboutthetime,mykära
dear,andnotallowyourselftoglömma
forgetitinconversation.”As
alla
everybodyhadthisruleintheirminds,whethertheyfick
receivedorpaidacall,ofcoursenoabsorbingämne
subjectwaseverspokenabout.We
höll
keptourselvestoshortsentencesofsmalltalk,och
andwerepunctualtoourtid
time.IimaginethatafewofthegentlefolksofCranfordwere
fattiga
poor,andhadsomedifficultyinmakingbåda
bothendsmeet;buttheywere
som
liketheSpartans,andconcealedtheirsmartunder
underasmilingface.We
ingen
noneofusspokeofpengar
money,becausethatsubjectsavouredofcommerceoch
andtrade,andthoughsomekanske
mightbepoor,wewerealla
allaristocratic.TheCranfordianshadthatkindlyespritde
corps
corpswhichmadethemoverlookalla
alldeficienciesinsuccesswhenvissa
someamongthemtriedtoconcealtheirfattigdom
poverty.WhenMrsForrester,for
exempel
instance,gaveapartyinherbaby-houseofadwelling,och
andthelittlemaidendisturbedtheladiesonthesofabyabegäran
requestthatshemightgetthetea-trayoutfromunderneath,everyonetog
tookthisnovelproceedingasthemest
mostnaturalthinginthevärlden
world,andtalkedonabouthouseholdformsoch
andceremoniesasifwealltrodde
believedthatourhostesshadaregelbunden
regularservants’hall,secondtable,med
withhousekeeperandsteward,insteadoftheonelilla
littlecharity-schoolmaiden,whoseshortruddyarmskunde
couldneverhavebeenstrongnog
enoughtocarrythetrayupstairs,ifshehadnotbeenhjälp
assistedinprivatebyherälskarinna
mistress,whonowsatinstate,låtsades
pretendingnottoknowwhatcakesweresentupp
up,thoughsheknew,andweveta
knew,andsheknewthatweveta
knew,andweknewthatsheveta
knewthatweknew,shehadbeenbusyallthemorningmakingtea-breadoch
andsponge-cakes.Therewereone
eller
ortwoconsequencesarisingfromdenna
thisgeneralbutunacknowledgedpoverty,och
andthisverymuchacknowledgedgentility,som
whichwerenotamiss,andsom
whichmightbeintroducedintomånga
manycirclesofsocietytotheirstora
greatimprovement.Forinstance,theinhabitantsofCranford
höll
keptearlyhours,andclatteredhem
homeintheirpattens,undertheguidanceofen
alantern-bearer,aboutnineo’clockatnight;och
andthewholetownwasabedoch
andasleepbyhalf-pastten.Moreover,itwasconsidered“vulgar”(atremendous
ord
wordinCranford)togivenågot
anythingexpensive,inthewayofeatableeller
ordrinkable,attheeveningentertainments.Waferbread-and-butter
och
andsponge-biscuitswereallthatden
theHonourableMrsJamiesongave;och
andshewassister-in-lawtoden
thelateEarlofGlenmire,althoughshedidpractisesådan
such“eleganteconomy.”“Eleganteconomy!”
Hur
HownaturallyonefallsbackintothephraseologyofCranford!Där
There,economywasalways“elegant,”och
andmoney-spendingalways“vulgarandostentatious”;en
asortofsour-grapeismwhichgjorde
madeusverypeacefulandnöjda
satisfied.Inevershallforget
den
thedismayfeltwhenaviss
certainCaptainBrowncametobo
liveatCranford,andopenlytalade
spokeabouthisbeingpoor—notinaviskning
whispertoanintimatefriend,den
thedoorsandwindowsbeingtidigare
previouslyclosed,butintheoffentliga
publicstreet!inaloud
militär
militaryvoice!alleginghispovertyas
ett
areasonfornottakingett
aparticularhouse.TheladiesofCranfordwere
redan
alreadyrathermoaningovertheinvasionoftheirterritoriesbyen
amanandagentleman.Hewas
en
ahalf-paycaptain,andhadfått
obtainedsomesituationonaneighbouringjärnväg
railroad,whichhadbeenvehementlypetitionedmot
againstbythelittletown;och
andif,inadditiontohismanliga
masculinegender,andhisconnectionwithden
theobnoxiousrailroad,hewassobrazenastotala
talkofbeingpoor—why,then,verkligen
indeed,hemustbesenttoCoventry.Döden
Deathwasastrueandascommonasfattigdom
poverty;yetpeopleneverspoke
om
aboutthat,loudoutindet
thestreets.Itwasa
ord
wordnottobementionedtoearspolite.We
hade
hadtacitlyagreedtoignorethatnågon
anywithwhomweassociatedontermsofvisitingjämlikhet
equalitycouldeverbepreventedbyfattigdom
povertyfromdoinganythingthattheyönskade
wished.Ifwewalkedto
eller
orfromaparty,itwasbecausethenatten
nightwassofine,ortheairsorefreshing,notbecausesedan-chairsweredyra
expensive.Ifweworeprints,
i stället
insteadofsummersilks,itwasbecauseweföredrog
preferredawashingmaterial;andsoon,tillweblindedourselvesto
det
thevulgarfactthatwewere,alla
allofus,peopleofmycket
verymoderatemeans.Ofcourse,then,we
göra
didnotknowwhattogöra
makeofamanwhokunde
couldspeakofpovertyasom
ifitwasnotaskam
disgrace.Yet,somehow,CaptainBrown
gjorde
madehimselfrespectedinCranford,och
andwascalledupon,introts
spiteofallresolutionstodet
thecontrary.Iwassurprisedto
höra
hearhisopinionsquotedasauktoritet
authorityatavisitwhichIpaidtoCranfordaboutett
ayearafterhehadsettledinthestaden
town.Myownfriendshadbeen
bland
amongthebitterestopponentsofnågot
anyproposaltovisittheCaptainoch
andhisdaughters,onlytwelvemonthsbefore;och
andnowhewasevenadmittedinde
thetabooedhoursbeforetwelve.Sant
True,itwastodiscoverthecauseofen
asmokingchimney,beforetheelden
firewaslighted;butstill
Kapten
CaptainBrownwalkedupstairs,nothingdaunted,talade
spokeinavoicetoostor
largefortheroom,andskämtade
jokedquiteinthewayofen
atamemanaboutthehuset
house.Hehadbeenblindto
alla
allthesmallslights,andomissionsoftrivialceremonies,med
withwhichhehadbeenreceived.He
hade
hadbeenfriendly,thoughtheCranfordladieshade
hadbeencool;hehad
svarat
answeredsmallsarcasticcomplimentsingod
goodfaith;andwithhismanlyfrankness
hade
hadoverpoweredalltheshrinkingwhichmötte
methimasamanwhowasnotskämdes
ashamedtobepoor.And,atlast,hisexcellent
manliga
masculinecommonsense,andhisfacilityindevisingexpedientstoövervinna
overcomedomesticdilemmas,hadgainedhimen
anextraordinaryplaceasauthoritybland
amongtheCranfordladies.Hehimselfwentoninhiscourse,asunawareofhis
popularitet
popularityashehadbeenoftheomvänt
reverse;andIamsurehewasstartled
en
onedaywhenhefoundhisadvicesohögt
highlyesteemedastomakenågra
somecounselwhichhehadgett
giveninjesttobetakeninnykter
sober,seriousearnest.Itwason
detta
thissubject:Anoldlady
hade
hadanAlderneycow,whichshesåg
lookeduponasadaughter.You
kunde
couldnotpaytheshortquarterofanhourcallutan
withoutbeingtoldoftheunderbara
wonderfulmilkorwonderfulintelligenceofhär
thisanimal.Thewholetown
kände
knewandkindlyregardedMissBetsyBarker’sAlderney;därför
thereforegreatwasthesympathyoch
andregretwhen,inanunguardedögonblick
moment,thepoorcowtumbledintoalime-pit.She
stönade
moanedsoloudlythatshewassnart
soonheardandrescued;but
under tiden
meanwhilethepoorbeasthadlostmostofherhår
hair,andcameoutlookingnaken
naked,cold,andmiserable,inen
abareskin.Everybodypitiedthe
djuret
animal,thoughafewcouldnotrestraintheirsmilesatherdrollutseende
appearance.MissBetsyBarkerabsolutely
grät
criedwithsorrowanddismay;och
anditwassaidshetänkte
thoughtoftryingabathofoil.Denna
Thisremedy,perhaps,wasrecommendedbysomeen
oneofthenumberwhoseråd
advicesheasked;buttheproposal,ifeveritwasmade,was
knackat
knockedontheheadbyKapten
CaptainBrown’sdecided“Getheren
aflannelwaistcoatandflanneldrawers,ma’am,ifyouvill
wishtokeepheralive.Men
Butmyadviceis,killden
thepoorcreatureatonce.”Miss
MissBetsyBarkerdriedhereyes,och
andthankedtheCaptainheartily;shesettowork,
och
andby-and-byallthetownturnedouttose
seetheAlderneymeeklygoingtoherbetesmark
pasture,cladindarkgreyflannel.I
har
havewatchedhermyselfmanyatime.Doyouever
sett
seecowsdressedingreyflannelinLondon?Kapten
CaptainBrownhadtakenalitet
smallhouseontheoutskirtsofthestaden
town,wherehelivedwithhistvå
twodaughters.Hemusthavebeenupwardsofsixtyatthetimeofthe
första
firstvisitIpaidtoCranfordefter
afterIhadleftitasen
aresidence.Buthehad
en
awiry,well-trained,elasticfigure,en
astiffmilitarythrow-backofhishead,och
andaspringingstep,whichgjorde
madehimappearmuchyoungerän
thanhewas.Hiseldest
dotter
daughterlookedalmostasoldashimself,och
andbetrayedthefactthathisverkliga
realwasmorethanhisuppenbara
apparentage.MissBrownmusthavebeenforty;
she
hade
hadasickly,pained,carewornuttryck
expressiononherface,andsåg
lookedasifthegaietyofyouthhade
hadlongfadedoutofsikte
sight.Evenwhenyoungshemusthavebeen
vanlig
plainandhard-featured.MissJessie
Brown
Brownwastenyearsyoungerän
thanhersister,andtwentyshadesprettier.Her
ansikte
facewasroundanddimpled.Miss
MissJenkynsoncesaid,inapassion
passionagainstCaptainBrown(thecauseofwhichIkommer
willtellyoupresently),“thatshetyckte
thoughtitwastimeforMiss
MissJessietoleaveoffherdimples,och
andnotalwaystobeförsöka
tryingtolooklikeachild.”Itwas
sant
truetherewassomethingchildlikeinheransikte
face;andtherewillbe,I
tror
think,tillshedies,thoughsheshouldleva
livetoahundred.Hereyeswere
stora
largebluewonderingeyes,lookingrakt
straightatyou;hernosewasunformed
och
andsnub,andherlipswereröda
redanddewy;sheworeher
hår
hair,too,inlittlerowsofcurls,vilket
whichheightenedthisappearance.Idonot
vet
knowwhethershewasprettyeller
ornot;butIlikedher
ansikte
face,andsodideverybody,och
andIdonotthinkshekunde
couldhelpherdimples.She
hade
hadsomethingofherfather’sjauntinessofgaitoch
andmanner;andanyfemale
observatör
observermightdetectaslightskillnad
differenceintheattireofde
thetwosisters—thatofMissJessiebeingabouttvå
twopoundsperannummoreexpensiveän
thanMissBrown’s.Twopoundswas
en
alargesuminCaptainBrown’sårliga
annualdisbursements.Suchwasthe
intryck
impressionmadeuponmebytheBrown
BrownfamilywhenIfirstsåg
sawthemalltogetherinCranfordChurch.Den
TheCaptainIhadmetbefore—onden
theoccasionofthesmokychimney,som
whichhehadcuredbysomeenkel
simplealterationintheflue.In
kyrkan
church,heheldhisdoubleeye-glasstohiseyesunder
duringtheMorningHymn,andthenlyfte
lifteduphisheaderectoch
andsangoutloudandjoyfully.He
gjorde
madetheresponseslouderthantheclerk—angammal
oldmanwithapipingsvag
feeblevoice,who,Ithink,kände
feltaggrievedattheCaptain’ssonorousbas
bass,andquiveredhigherandhögre
higherinconsequence.Oncoming
ut
outofchurch,thebriskCaptainpaidden
themostgallantattentiontohistvå
twodaughters.Henoddedand
log
smiledtohisacquaintances;butheshookhands
med
withnoneuntilhehadhjälpt
helpedMissBrowntounfurlherparaply
umbrella,hadrelievedherofherprayer-book,och
andhadwaitedpatientlytillhon
she,withtremblingnervoushands,hade
hadtakenuphergowntogå
walkthroughthewetroads.I
undrar
wonderwhattheCranfordladiesgjorde
didwithCaptainBrownattheirparties.We
hade
hadoftenrejoiced,informerdays,thattherewasinte
nogentlemantobeattendedto,och
andtofindconversationfor,atthecard-parties.We
hade
hadcongratulatedourselvesuponthesnugnessoftheevenings;och
and,inourloveforgentility,och
anddistasteofmankind,wehade
hadalmostpersuadedourselvesthattobeen
amanwastobe“vulgar”;sothat
när
whenIfoundmyfriendoch
andhostess,MissJenkyns,wasgoingtohaveen
apartyinmyhonour,och
andthatCaptainandtheFröken
MissBrownswereinvited,Iundrade
wonderedmuchwhatwouldbethecourseoftheevening.Card-tables,
med
withgreenbaizetops,weresetut
outbydaylight,justasusual;itwasthe
tredje
thirdweekinNovember,sotheeveningsclosedinaboutfyra
four.Candles,andcleanpacksofcards,were
ordnade
arrangedoneachtable.The
elden
firewasmadeup;theneatmaid-servant
hade
hadreceivedherlastdirections;och
andtherewestood,dressedinourbästa
best,eachwithacandle-lighterinourhands,redo
readytodartatthecandlesassnart
soonasthefirstknockkom
came.PartiesinCranfordwere
högtidliga
solemnfestivities,makingtheladieskänna
feelgravelyelatedastheysatt
sattogetherintheirbestdresses.As
snart
soonasthreehadarrived,wesatner
downto“Preference,”Ibeingden
theunluckyfourth.Thenext
fyra
fourcomerswereputdownomedelbart
immediatelytoanothertable;and
närvarande
presentlythetea-trays,whichIhade
hadseensetoutindet
thestore-roomasIpassedindet
themorning,wereplacedeachondet
themiddleofacard-table.Thechinawasdelicateegg-shell;
det
theold-fashionedsilverglitteredwithpolishing;men
buttheeatableswereoftheslightestdescription.Medan
Whilethetrayswereyetonthetables,Captainoch
andtheMissBrownscamein;och
andIcouldseethat,något
somehoworother,theCaptainwasen
afavouritewithalltheladiesnärvarande
present.Ruffledbrowsweresmoothed,sharpvoicesloweredathis
tillvägagångssätt
approach.MissBrownlookedill,
och
anddepressedalmosttogloom.Miss
MissJessiesmiledasusual,och
andseemednearlyaspopularasherfar
father.Heimmediatelyandquietlyassumedtheman’s
plats
placeintheroom;attendedtoeveryone’swants,lessened
de
theprettymaid-servant’slabourbywaitingontomma
emptycupsandbread-and-butterlessladies;och
andyetdiditallinsolätt
easyanddignifiedamanner,och
andsomuchasifitwereamatterofcourseforthestrongtoattendtothesvaga
weak,thathewasasann
truemanthroughout.Heplayedforthreepennypoints
med
withasgraveaninterestasom
iftheyhadbeenpounds;och
andyet,inallhisuppmärksamhet
attentiontostrangers,hehadett
aneyeonhissufferingdaughter—forsufferingIwassäker
sureshewas,thoughtomånga
manyeyesshemightonlyappeartobeirritable.Miss
MissJessiecouldnotplaycards:men
butshetalkedtothesitters-out,som
who,beforehercoming,hadbeenganska
ratherinclinedtobecross.She
sjöng
sang,too,toanoldknäckt
crackedpiano,whichIthinkhade
hadbeenaspinetinitsungdom
youth.MissJessiesang,“JockofHazeldean”a
lite
littleoutoftune;butwewere
ingen
noneofusmusical,thoughFröken
MissJenkynsbeattime,outoftiden
time,bywayofappearingtobeso.Itwas
väldigt
verygoodofMissJenkynstogöra
dothis;forIhad
sett
seenthat,alittlebefore,shehade
hadbeenagooddealannoyedbyFröken
MissJessieBrown’sunguardedadmission(àproposofShetlandwool)thatshehade
hadanuncle,hermother’sbror
brother,whowasashopkeeperinEdinburgh.Miss
MissJenkynstriedtodrowndenna
thisconfessionbyaterriblecough—forden
theHonourableMrsJamiesonwassatt
sittingatacard-tablenearestMiss
MissJessie,andwhatwouldshesäga
sayorthinkifshefoundoutshewasinden
thesameroomwithashop-keeper’sbrorsdotter
niece!ButMissJessieBrown(whohad
inte
notact,asweallagreedthenästa
nextmorning)wouldrepeattheinformation,och
andassureMissPoleshekunde
couldeasilygethertheidentiska
identicalShetlandwoolrequired,“throughmyfarbror
uncle,whohasthebestassortmentofShetlandvaror
goodsofanyoneinEdinbro’.”Itwasto
ta
takethetasteofthisoutofourmouths,och
andthesoundofthisoutofourears,thatMiss
MissJenkynsproposedmusic;soI
säger
sayagain,itwasverygoodofhertoslå
beattimetothesong.När
Whenthetraysre-appearedwithbiscuitsoch
andwine,punctuallyataquartertonio
nine,therewasconversation,comparingofcards,och
andtalkingovertricks;butby-and-by
Kapten
CaptainBrownsportedabitofliterature.“Haveyou
sett
seenanynumbersof‘ThePickwickPapers’?”sa
saidhe.(Theywerethen
publicerade
publishinginparts.)“Capitalthing!”
Now
Miss
MissJenkynswasdaughterofen
adeceasedrectorofCranford;och
and,onthestrengthofaantal
numberofmanuscriptsermons,andaganska
prettygoodlibraryofdivinity,ansåg
consideredherselfliterary,andlookeduponalla
anyconversationaboutbooksasautmaning
challengetoher.Soshe
svarade
answeredandsaid,“Yes,shehade
hadseenthem;indeed,she
kunna
mightsayshehadreadthem.”“Andwhatdoyou
tycker
thinkofthem?”exclaimedCaptain
Brown
Brown.“Aren’ttheyfamouslygood?”
So
uppmanade
urgedMissJenkynscouldnotbuttala
speak.“Imustsay,Idon’t
tror
thinktheyarebyanymeanslika
equaltoDrJohnson.Still,
kanske
perhaps,theauthorisyoung.Låt
Lethimpersevere,andwhovet
knowswhathemaybecomeom
ifhewilltakethegreatDoctorforhismodel?”Detta
ThiswasevidentlytoomuchforKapten
CaptainBrowntotakeplacidly;och
andIsawthewordsonthetipofhistunga
tonguebeforeMissJenkynshadavslutat
finishedhersentence.“Itis
helt
quiteadifferentsortofsak
thing,mydearmadam,”hebörjade
began.“Iamquiteawareofthat,”returned
hon
she.“AndImakeallowances,
Kapten
CaptainBrown.”“Justallowmeto
läsa
readyouasceneoutofhär
thismonth’snumber,”pleadedhe.“I
ha
haditonlythismorning,och
andIdon’tthinkthecompanykan
canhavereadityet.”“Asyouplease,”
sa
saidshe,settlingherselfwithen
anairofresignation.He
läste
readtheaccountofthe“swarry”som
whichSamWellergaveatBath.Några
Someofuslaughedheartily.Ididnot
vågade
dare,becauseIwasstayinginthehuset
house.