Chapter1
ItbeganinaWoman’sClubinLondonona
Februar
Februaryafternoon—anuncomfortableclub,andamiserableafternoon—whenMrs.Wilkins,whohadcomedownfromHampsteadtoshopandhadlunchedatherclub,tookupTheTimesfromthetableinthesmoking-room,andrunningherlistlesseyedowntheAgonyColumnsawthis:.ToThosewhoAppreciateWistariaandSunshine.
SmallmediaevalItalianCastleontheshoresofthe
Middelhavet
MediterraneantobeLetFurnishedforthemonthofApril.Necessaryservantsremain.
Z,Box1000,TheTimes.
Thatwasits
oppfatning
conception;yet,asinthecaseofmanyanother,theconceiverwas
uvitende
unawareofitatthemoment.So
helt
entirelyunawarewasMrs.WilkinsthatherAprilforthatyearhadthenandtherebeensettledforherthatshedroppedthenewspaperwithagest
gesturethatwasbothirritatedandgikk
resigned,andwentovertothewindowandstirret
stareddrearilyoutatthedrippingstreet.Notforherweremediaevalcastles,eventhosethatare
spesielt
speciallydescribedassmall.NotforhertheshoresinAprilofthe
Middelhavet
Mediterranean,andthewistariaandsolskinn
sunshine.Suchdelightswereonlyfortherich.
Yettheadvertisementhadbeenaddressedtopersonswhoappreciatethesethings,sothatithadbeen,anyhow,addressedtootoher,forshecertainlyappreciatedthem;
morethananybodyknew;
morethanshehadevertold.
Butshewaspoor.
Inthewholeworldshe
hadde
possessedofherveryownonlyninetypounds,savedfromyeartoyear,putbycarefullypund
poundbypound,outofherdressallowance.Shehadscrapedthis
summen
sumtogetheratthesuggestionofherhusbandasaskjold
shieldandrefugeagainstaregnfull
rainyday.Herdressallowance,givenherbyherfather,was£100ayear,sothatMrs.Wilkins’sclotheswerewhatherhusband,
oppfordrer
urginghertosave,calledbeskjeden
modestandbecoming,andherbekjentskap
acquaintancetoeachother,whentheyspokeofheratall,whichwassjelden
seldomforshewasverynegligible,calledaperfectsight.Mr.
Wilkins,a
advokat
solicitor,encouragedthrift,exceptthatgrenen
branchofitwhichgotintohisfood.Hedidnotcallthatthrift,hecalleditbadhousekeeping.
Butforthethriftwhich,like
møll
moth,penetratedintoMrs.Wilkins’sclothesandødelagt
spoiltthem,hehadmuchros
praise.“Youneverknow,”hesaid,“whentherewillbea
regnfull
rainyday,andyoumaybeverygladtofindyouhaveanest-egg.Indeedwebothmay.”
LookingoutoftheclubwindowintoShaftesburyAvenue—herswasaneconomicalclub,but
praktisk
convenientforHampstead,whereshelived,andforShoolbred’s,wheresheshopped—Mrs.Wilkins,havingstoodtheresometimeverydrearily,hermind’seyeonthe
Middelhavet
MediterraneaninApril,andthewistaria,andtheenviableopportunitiesoftherich,whileherkroppslige
bodilyeyewatchedthereallyextremelyhorriblesootyrainfallingjevnt
steadilyonthehurryingumbrellasandsplashingomnibuses,suddenlywonderedwhetherperhapsthiswasnottherainydayMellersh—MellershwasMr.Wilkins—hadsooftenoppmuntret
encouragedhertopreparefor,andwhethertogetoutofsuchaklima
climateandintothesmallmediaevalcastlewasn’tperhapswhatProvidence
Providencehadallalongintendedhertodowithhersavings.Partofhersavings,ofcourse;
perhapsquiteasmallpart.
Thecastle,beingmediaeval,mightalsobedilapidated,anddilapidationsweresurelycheap.
Shewouldn’tintheleastmindafewofthem,becauseyoudidn’tpayfordilapidationswhichwerealreadythere;
onthecontrary—by
redusere
reducingthepriceyouhadtopaytheyreallypaidyou.Butwhatnonsensetothinkofit...
Sheturnedawayfromthewindowwiththesame
gesten
gestureofmingledirritationandresignasjon
resignationwithwhichshehadlaiddownTheTimes,andcrossedtheroomtowardsthedoorwiththeintentionofgettinghermackintoshandparaply
umbrellaandfightingherwayintooneoftheovercrowdedomnibusesandgoingtoShoolbred’sonherwayhomeandbuyingsomesolesforMellersh’sdinner—Mellershwasdifficultwithfishandlikedonlysoles,exceptsalmon—whenshebeheldMrs.Arbuthnot,awomansheknewbysightasalsolivinginHampsteadandbelongingtotheclub,sittingatthetableinthemiddleoftheroomonwhichthenewspapersandmagazineswerekept,absorberte
absorbed,inherturn,inthefirstpageofTheTimes.Mrs.
WilkinshadneveryetspokentoMrs.Arbuthnot,whobelongedtooneofthe
ulike
variouschurchsets,andwhoanalysed,classified,delt
dividedandregisteredthepoor;whereassheandMellersh,whentheydidgoout,wenttothepartiesofimpressionistpainters,ofwhominHampsteadthereweremany.
Mellershhadasisterwhohadmarriedoneofthemandliveduponthe
Heath
Heath,andbecauseofthisalliansen
allianceMrs.Wilkinswasdrawnintoacirclewhichwashighlyunaturlig
unnaturaltoher,andshehadlearnedtodreadpictures.Shehadtosaythingsaboutthem,andshedidn’tknowwhattosay.
Sheusedtomurmur,“Marvellous,”andfeelthatitwasnotenough.
Butnobodyminded.
Nobodylistened.
NobodytookanynoticeofMrs.Wilkins.
Shewasthekindofpersonwhoisnotnoticedatparties.
Herclothes,infestedbythrift,madeher
praktisk talt
practicallyinvisible;herfacewasnon-arresting;
herconversationwasreluctant;
shewasshy.
Andifone’sclothesandfaceandconversationareallnegligible,thoughtMrs.Wilkins,who
anerkjente
recognisedherdisabilities,what,atparties,isthereleftofone?AlsoshewasalwayswithWilkins,thatclean-shaven,fine-lookingman,whogaveaparty,
bare
merelybycomingtoit,agreatair.Wilkinswasvery
respektabel
respectable.Hewasknowntobehighlythoughtofbyhisseniorpartners.
Hissister’scircle
beundret
admiredhim.Hepronouncedadequatelyintelligentjudgmentsonartandartists.
Hewaspithy;
hewasprudent;
heneversaidawordtoomuch,nor,ontheotherhand,didheeversayawordtoolittle.
Heproducedthe
inntrykk
impressionofkeepingcopiesofeverythinghesaid;andhewassoobviously
pålitelig
reliablethatitoftenhappenedthatpeoplewhomethimatthesepartiesbecamediscontentedwiththeirownsolicitors,andafteraperiodofrastløshet
restlessnessextricatedthemselvesandwenttoWilkins.NaturallyMrs.Wilkinswasblottedout.
“She,”saidhissister,withsomethingherselfofthejudicial,the
fordøyet
digested,andthefinalinhermåte
manner,“shouldstayathome.”ButWilkinscouldnotleavehiswifeathome.
Hewasafamily
advokat
solicitor,andallsuchhavewivesandshowthem.Withhisintheweekhewenttoparties,andwithhisonSundayshewenttochurch.
Beingstill
ganske
fairlyyoung—hewasthirty-nine—andambitiousofoldladies,ofwhomhehadnotyetacquiredinhispracticeatilstrekkelig
sufficientnumber,hecouldnotaffordtomisschurch,anditwastherethatMrs.Wilkinsbecamefamiliar,thoughneverthroughwords,withMrs.Arbuthnot.Shesawhermarshallingthechildrenofthepoorintopews.
ShewouldcomeinattheheadoftheprocessionfromtheSundaySchoolexactlyfiveminutesbeforethe
koret
choir,andgetherboysandgirlspent
neatlyfittedintotheirallottedseats,anddownontheirlittlekneesintheirinnledende
preliminaryprayer,andupagainontheirfeetjustas,totheswellingorgel
organ,thevestrydooropened,andthekoret
choirandclergy,bigwiththelitaniesandcommandmentstheywerepresentlytorollout,emerged.Shehadasadface,yetshewas
åpenbart
evidentlyefficient.ThecombinationusedtomakeMrs.Wilkinswonder,forshehadbeentoldbyMellersh,ondayswhenshehadonlybeenabletogetplaice,thatifonewere
effektiv
efficientonewouldn’tbedepressed,andthatifonedoesone’sjobwellonebecomesautomatisk
automaticallybrightandbrisk.AboutMrs.Arbuthnottherewasnothingbrightandbrisk,thoughmuchinherwaywiththeSundaySchoolchildrenthatwas
automatisk
automatic;butwhenMrs.Wilkins,turningfromthewindow,caughtsightofherintheclubshewasnotbeing
automatisk
automaticatall,butwaslookingfixedlyatonedel
portionofthefirstpageofTheTimes,holdingthepaperquitestill,hereyesnotmoving.Shewasjust
stirret
staring;andherface,asusual,wasthefaceofapatientanddisappointedMadonna.
Obeyinganimpulseshewonderedatevenwhileobeyingit,Mrs.Wilkins,theshyandthereluctant,insteadof
videre
proceedingasshehadintendedtothecloakroomandfromthencetoSchoolbred’sinsearchofMellersh’sfish,stoppedatthetableandsatdownexactlyoppositeMrs.Arbuthnot,towhomshehadneveryetspokeninherlife.Itwasoneofthoselong,
smale
narrowrefectorytables,sothattheywerequiteclosetoeachother.Mrs.
Arbuthnot,however,didnotlookup.
Shecontinuedto
stirre
gaze,witheyesthatseemedtobedreaming,atonespotonlyofTheTimes.Mrs.
Wilkinswatchedheraminute,tryingtoscrewupcouragetospeaktoher.
Shewantedtoaskherifshehadseentheadvertisement.
Shedidnotknowwhyshewantedtoaskherthis,butshewantedto.
Howstupidnottobeabletospeaktoher.
Shelookedsokind.
Shelookedsounhappy.
Whycouldn’ttwounhappypeoplerefresheachotherontheirwaythroughthis
støvete
dustybusinessoflifebyalittletalk—real,naturaltalk,aboutwhattheyfelt,whattheywouldhaveliked,whattheystilltriedtohope?AndshecouldnothelpthinkingthatMrs.Arbuthnot,too,wasreadingthatverysameadvertisement.
Hereyeswereontheverypartofthepaper.
Wasshe,too,picturingwhatitwouldbelike—thecolour,the
duften
fragrance,thelight,thesoftlappingoftheseaamonglittlehotrocks?Farge
Colour,fragrance,light,sea;insteadofShaftesbury
Avenue
Avenue,andthewetomnibuses,andthefishdepartmentatShoolbred’s,andtheTube
TubetoHampstead,anddinner,andto-morrowthesameandthedayafterthesameandalwaysthesame...SuddenlyMrs.Wilkinsfoundherselfleaningacrossthetable.
“Areyoureadingaboutthemediaevalcastleandthewistaria?”
sheheardherselfasking.
NaturallyMrs.Arbuthnotwassurprised;
butshewasnothalfsomuchsurprisedasMrs.Wilkinswasatherselfforasking.
Mrs.
Arbuthnothadnotyettoherknowledgeseteyesonthe
shabby
shabby,lank,loosely-put-togetherfiguresittingoppositeher,withitssmallfreckledfaceandbiggrå
greyeyesalmostdisappearingunderasmashed-downwet-weatherhat,andshestirret
gazedatheramomentwithoutanswering.Shewasreadingaboutthemediaevalcastleandthewistaria,orratherhadreadaboutittenminutesbefore,andsincethenhadbeenlostindreams—oflight,of
farge
colour,offragrance,ofthesoftlappingoftheseaamonglittlehotrocks...“Whydoyouaskmethat?”
shesaidinhergravevoice,forhertrainingofandbythepoorhadmadehergraveandpatient.
Mrs.
Wilkinsflushedandlookedexcessivelyshyandfrightened.
“Oh,onlybecauseIsawittoo,andIthoughtperhaps—Ithoughtsomehow—”
shestammered.
WhereuponMrs.Arbuthnot,hermindbeingusedtogettingpeopleintolistsanddivisions,from
vane
habitconsidered,asshegazedthoughtfullyatMrs.Wilkins,underwhatheading,supposingshehadtoclassifyher,shecouldmostproperlybeput.“AndIknowyoubysight,”wentonMrs.Wilkins,who,likealltheshy,onceshewasstartedplungedon,
skremmer
frighteningherselftomoreandmorespeechbytherene
sheersoundofwhatshehadsaidlastinherears.“EverySunday—IseeyoueverySundayinchurch—”.
“Inchurch?”
echoedMrs.Arbuthnot.
“Andthisseemssuchawonderfulthing—thisadvertisementaboutthewistaria—and—”.
Mrs.
Wilkins,whomusthavebeenatleastthirty,brokeoffandwriggledinherchairwiththemovementofanawkwardand
flau
embarrassedschoolgirl.“Itseemssowonderful,”shewentoninakindofburst,“and—itissuchamiserableday...”
AndthenshesatlookingatMrs.Arbuthnotwiththeeyesofanimprisoneddog.
“Thispoorthing,”thoughtMrs.Arbuthnot,whoselifewasspentinhelpingandalleviating,“needsadvice.”
Sheaccordinglypreparedherself
tålmodig
patientlytogiveit.“Ifyouseemeinchurch,”shesaid,kindlyandattentively,“IsupposeyouliveinHampsteadtoo?”
“Ohyes,”saidMrs.Wilkins.
Andsherepeated,herheadonitslongthinneckdroopingalittleasiftherecollectionofHampsteadbowedher,“Ohyes.”
“Where?”
askedMrs.Arbuthnot,who,whenadvicewasneeded,
naturlig
naturallyfirstproceededtocollectthefacts.ButMrs.Wilkins,layingherhandsoftlyandcaressinglyonthepartofTheTimeswheretheadvertisementwas,asthoughthemereprintedwordsofitwereprecious,onlysaid,“Perhapsthat’swhythisseemssowonderful.”
“No—Ithinkthat’swonderfulanyhow,”saidMrs.Arbuthnot,forgettingfactsandfaintlysighing.
“Thenyouwerereadingit?”
“Yes,”saidMrs.Arbuthnot,hereyesgoing
drømmende
dreamyagain.“Wouldn’titbewonderful?”
murmuredMrs.Wilkins.
“Wonderful,”saidMrs.Arbuthnot.
Herface,whichhadlitup,fadedinto
tålmodighet
patienceagain.“Verywonderful,”shesaid.
“Butit’snousewastingone’stimethinkingofsuchthings.”
“Oh,butitis,”wasMrs.Wilkins’squick,surprising
svar
reply;surprisingbecauseitwassomuch
motsetning
unliketherestofher—thecharacterlesscoatandskjørt
skirt,thecrumpledhat,theundecidedwispofhairstragglingout.“Andjusttheconsideringofthemisworthwhileinitself—suchachangefromHampstead—andsometimesIbelieve—Ireallydobelieve—ifoneconsidershardenoughonegetsthings.”
Mrs.
Arbuthnot
observerte
observedherpatiently.Inwhat
kategori
categorywouldshe,supposingshehadto,puther?“Perhaps,”shesaid,leaningforwardalittle,“youwilltellmeyourname.
Ifwearetobefriends”—shesmiledhergravesmile—“asIhopeweare,wehadbetterbeginatthebeginning.”
“Ohyes—howkindofyou.
I’mMrs.Wilkins,”saidMrs.Wilkins.
“Idon’texpect,”sheadded,flushing,asMrs.Arbuthnotsaidnothing,“thatit
formidler
conveysanythingtoyou.Sometimesit—itdoesn’tseemto
formidler
conveyanythingtomeeither.But”—shelookedroundwithamovementofseekinghelp—“IamMrs.Wilkins.”
Shedidnotlikehername.
Itwasamean,smallname,withakindoffacetioustwist,shethought,aboutitsendlikethe
oppover
upwardcurveofapugdog’stail.Thereitwas,however.
Therewasnodoinganythingwithit.
WilkinsshewasandWilkinsshewouldremain;
andthoughherhusband
oppmuntret
encouragedhertogiveitonalloccasionsasMrs.Mellersh-Wilkinssheonlydidthatwhenhewaswithinearshot,forshethoughtMellershmadeWilkinsworse,emphasisingitinthewayChatsworthonthegate-postsofavilla
villaemphasisesthevilla.WhenfirsthesuggestedsheshouldaddMellershshehadobjectedfortheabovereason,andafterapause—Mellershwasmuchtooprudenttospeakexceptaftera
pause
pause,duringwhichpresumablyhewastakingacarefulmentalcopyofhiscomingobservation—hesaid,muchdispleased,“ButIamnotavilla,”andlookedatherashelookswhohopes,forperhapsthehundredthtime,thathemaynothavemarriedafool.Ofcoursehewasnota
villa
villa,Mrs.Wilkinsassuredhim;shehadneversupposedhewas;
shehadnotdreamedofmeaning...
shewasonlyjustthinking...
Themoresheexplainedthemore
oppriktig
earnestbecameMellersh’shope,familiartohimbythistime,forhehadthenbeenahusbandfortwoyears,thathemightnotbyanychancehavemarriedafool;andtheyhadaprolonged
krangel
quarrel,ifthatcanbecalledakrangel
quarrelwhichisconductedwithverdig
dignifiedsilenceononesideandoppriktig
earnestapologyontheother,astowhetherornoMrs.WilkinshadintendedtosuggestthatMr.Wilkinswasavilla
villa.“Ibelieve,”shehadthoughtwhenitwasatlastover—ittookalongwhile—“thatanybodywould
krangle
quarrelaboutanythingwhenthey’venotleftoffbeingtogetherforasingledayfortwowholeyears.Whatwebothneedisaholiday.”
“Myhusband,”wentonMrs.WilkinstoMrs.Arbuthnot,tryingtothrowsomelightonherself,“isa
advokat
solicitor.He—”
ShecastaboutforsomethingshecouldsayelucidatoryofMellersh,andfound:
“He’sveryhandsome.”
“Well,”saidMrs.Arbuthnotkindly,“thatmustbeagreatpleasuretoyou.”
“Why?”
askedMrs.Wilkins.
“Because,”saidMrs.Arbuthnot,alittletakenaback,for
konstant
constantintercoursewiththepoorhadaccustomedhertohaveherpronouncementsacceptedwithoutquestion,“becausebeauty—handsomeness—isagiftlikeanyother,andifitisproperlyused—”.Shetrailedoffintosilence.
Mrs.Wilkins’sgreat
grå
greyeyeswerefixedonher,anditseemedsuddenlytoMrs.Arbuthnotthatperhapsshewasbecomingcrystallisedintoavane
habitofexposition,andofexpositionafterthemåten
mannerofnursemaids,throughhavinganaudiencethatcouldn’tbutagree,thatwouldbeafraid,ifitwished,toavbryte
interrupt,thatdidn’tknow,thatwas,infact,athermercy.ButMrs.Wilkinswasnotlistening;
forjustthen,
absurd
absurdasitseemed,apicturehadflashedacrossherbrain,andthereweretwofiguresinitsittingtogetherunderagreattrailingwistariathatstretchedacrossthebranchesofatreeshedidn’tknow,anditwasherselfandMrs.Arbuthnot—shesawthem—shesawthem.Andbehindthem,brightin
solskinn
sunshine,wereoldgreywalls—themediaevalcastle—shesawit—theywerethere...Shetherefore
stirret
staredatMrs.Arbuthnotanddidnothearawordshesaid.AndMrs.Arbuthnot
stirret
staredtooatMrs.Wilkins,arrestedbytheexpressiononherface,whichwassweptbytheexcitementofwhatshesaw,andwasasluminousandtremulousunderitaswaterinsollys
sunlightwhenitisruffledbyagustofwind.Atthismoment,ifshehadbeenataparty,Mrs.Wilkinswouldhavebeenlookedatwithinterest.
They
stirret
staredateachother;Mrs.Arbuthnotsurprised,inquiringly,Mrs.Wilkinswiththeeyesofsomeonewhohashada
åpenbaring
revelation.Ofcourse.
Thatwashowitcouldbedone.
Sheherself,shebyherself,couldn’taffordit,andwouldn’tbeable,evenifshecouldaffordit,togothereallalone;
butsheandMrs.Arbuthnottogether...
Sheleanedacrossthetable.
“Whydon’twetryandgetit?”
she
hvisket
whispered.Mrs.
Arbuthnotbecameevenmorewide-eyed.
“Getit?”
sherepeated.
“Yes,”saidMrs.Wilkins,stillasthoughshewereafraidofbeingoverheard.
“NotjustsithereandsayHowwonderful,andthengohometoHampsteadwithouthavingputoutafinger—gohomejustasusualandseeaboutthedinnerandthefishjustaswe’vebeendoingforyearsandyearsandwillgoondoingforyearsandyears.
Infact,”saidMrs.Wilkins,flushingtotherootsofherhair,forthesoundofwhatshewassaying,ofwhatwascomingpouringout,
skremte
frightenedher,andyetshecouldn’tstop,“Iseenoendtoit.Thereisnoendtoit.
Sothatthereoughttobeabreak,thereoughttobeintervals—ineverybody’sinterests.
Why,itwouldreallybebeingunselfishtogoawayandbehappyforalittle,becausewewouldcomebacksomuchnicer.
Yousee,afterabiteverybodyneedsaholiday.”
“But—howdoyoumean,getit?”
askedMrs.Arbuthnot.
“Takeit,”saidMrs.Wilkins.
“Takeit?”